Kangos

Inlandsisen formade landskapet vi har omkring oss. De sista smältande isresterna bildade den så kallade Lainiobågen, ett område av dödismorän, som idag består av skogsklädda åsar omväxlande med vackra sjöar där fisken vakar i sommarljusa kvällar.

Under en tid när Östersjön var en insjö hade vi ett kustnära läge. När laxen började söka sig upp längs Torneälvsystemet blev Lainioälven en stor laxälv. Vid sammanflödet lämnar laxen huvudälven och går upp i Lainioälven, som har de lekplatser som laxen söker.

För närmare tiotusen år sedan bodde det redan folk här vid den fiskrika älven. Om detta vittnar fynd av boplatser och stenredskap. Att det så småningom inte bara var frågan om sommarbosättningar kan fyndet av en skida tyda på. Den är en av Sveriges äldsta skidor och finns nu på vårt hembygdsmuseum.

På 1600-talet under det 30-åriga kriget fick Kangos sin nuvarande fasta bosättning. Stakande kom man upp för älven i sina forsbåtar och slog ner sina bopålar vid Kangos bördiga stränder. Kangos nuvarande by börjar växa. När den stora vårfloden 1677 svepte ner genom älvdalen drabbades också Kangos första nybyggare. "Floden flyttar Simons holme, dräper också Juusos oxe." Så mindes gamle Keksi i sin välbekanta dikt.

Det var ett fritt och stolt folk som inte lät sig lockas av lönearbete vid det närbelägna järnbrukets gruvor och smedjor. De levde vid sin älv omgivna av milsvida viltrika skogar, där den ståtliga vildrenen sökte sitt bete på de lavrika tallhedarna. Från skogen fick man träkolet som höll igång järnbrukets masugnar och smedjor och tjäran som såldes i Haparanda tätade skeppen på varven i Stockholm och London.

Befolkningen ökade stadigt och särskilt kraftigt under 1800-talets andra hälft. Med landsvägar, bilar, radio, telefon och elektricitet bröts isoleringen, men fortfarande var det från skogen som man fick sitt dagliga bröd. En ny tid med nya näringar och nya sysselsättningsalternativ har nu ersatt de gamla traditionella. Utveckling skapas genom hårt arbete, initiativförmåga och nyföretagande. Det vet man i Kangos, som fick utmärkelsen "Årets by i norrbottens län" redan 1995.

R.B -05